Hoppa till innehållet

Den här artikeln är översatt från den finskspråkiga originalartikeln: Rakennusten energiatehokkuusdirektiivi (EPBD) ja vaikutus asuinrakennuksiin ja taloyhtiöihin 2026-2035

Direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD) och dess inverkan på bostadsbyggnader och bostadsaktiebolag 2026–2035

· uppdaterad

Uppdatering 29.9.2026: Direktivet (EU) 2024/1275 antogs slutligt och undertecknades 24.4.2024. Medlemsstaterna ska införliva det i nationell lagstiftning senast 29.5.2026. Nya offentliga byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader från 1.1.2028 och alla nya byggnader från 1.1.2030. Målen för att minska bostadsbyggnadernas genomsnittliga primärenergianvändning (16 % till 2030 och 20–22 % till 2035) kvarstod i det slutliga direktivet. I Finland lämnades regeringens proposition om genomförandet av direktivet (RP 155/2026) till riksdagen 3.9.2026, och behandlingen pågår. I september 2026 öppnades ett nytt energiunderstöd för husbolag; vi berättar om det i en egen artikel. Texten nedan skrevs i februari 2024, innan direktivet slutligt antogs.

Direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD, på finska rakennusten energiatehokkuusdirektiivi) godkändes av Europaparlamentet i mars 2023 på förslag av industriutskottet, och dess syfte är att minska byggnaders växthusgasutsläpp och energiförbrukning i hela EU. Om EU:s energiprestandadirektiv hade trätt i kraft i den formen hade konsekvenserna för privatpersoners boendekostnader i Finland varit betydande på grund av obligatoriska energieffektivitetsrenoveringar. I den formen skulle direktivet ha krävt att 15 % av varje EU-medlemsstats byggnadsbestånd renoveras till en bättre energiklass senast 2030. I november 2023 blev det dock känt att direktivet skulle få mer flexibilitet och att bedömningen i stället skulle gälla medlemsstatens hela bestånd av bostadsbyggnader som en helhet. Även om medlemsstaterna nu verkar få större frihet att bestämma hur bostadsbyggnadernas genomsnittliga primärenergiförbrukning ska minskas, är det svårt att se att inte också äldre bostadsbyggnaders energieffektivitet skulle behöva förbättras. Våra energikonsulttjänster hjälper dig ändå att hitta de ekonomiskt lönsammaste energieffektivitetslösningarna oberoende av direktivets slutliga form och Finlands kommande nationella lagstiftning. Längre fram i artikeln funderar vi närmare på direktivets inverkan på egnahemshus och andra bostadsbyggnader. (Denna artikel publicerades 9.2.2024)

Det nya energiprestandadirektivet (EPBD) i praktiken

Om direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD) bekräftas i sin helhet 2024, träder Finlands nationella lag om byggnaders energiprestanda sannolikt i kraft under våren 2026. I december 2023 var direktivet på väg till EU:s råd och parlament för godkännande. Till skillnad från tidigare såg det enligt uppgifterna i december 2023 ut som att EU:s medlemsstater var och en själva skulle få bestämma vilka energieffektivitetsåtgärder de vidtar för byggnader för att nå EU:s bindande mål, som bland annat är:

  • Bostadsbyggnadernas genomsnittliga primärenergianvändning minskar med 16 % till 2030.
  • Bostadsbyggnadernas genomsnittliga primärenergianvändning minskar med 20–22 % till 2035.
  • Minst 55 % av minskningen av primärenergianvändningen ska uppnås genom energieffektivitetsrenoveringar av de byggnader som har sämst energiprestanda (medlemsstaterna kan undanta vissa bostads- och andra byggnadskategorier, till exempel jordbruksbyggnader och kulturhistoriska objekt, från kravet).
  • Nya offentliga byggnader bör vara utsläppsfria från 2028 och alla nya byggnader från 2030, och solel bör installeras i byggnader från 2027, i de fall där det är möjligt.
  • Senast 2030 och 2033 bör andra byggnader än bostadsbyggnader uppfylla en viss nivå av energiprestanda.

I februari 2023 röstade parlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi för förslaget, och Europaparlamentets och rådets slutliga omröstning väntas under våren 2024.

Inverkan på befintliga bostadsbyggnader och bostadsaktiebolag (spekulation)

Detta avsnitt är helt och hållet vårt energikonsultföretags egen bedömning och spekulation om hur energiprestandadirektivet EPBD påverkar bostadsbyggnadernas framtid. I skrivande stund är inte ens EU-direktivets slutliga form känd, än mindre hur direktivet kommer att tolkas och tillämpas nationellt i Finland. Även om medlemsstaterna verkar få ett visst spelrum i lagstiftningen och i sättet att uppfylla de bindande målen, är en minskning av bostadsbeståndets genomsnittliga primärenergianvändning med 16 procent till 2030 ett tufft krav. Genom att fokusera på nya byggnaders energieffektivitet och förbättra verkningsgraden i energiproduktion och distribution kan det vara möjligt att i viss mån minska den genomsnittliga primärenergiförbrukningen – men senast kravet på att minst 55 % av minskningen av primärenergianvändningen ska uppnås genom att renovera de byggnader som har sämst energiprestanda innebär att energieffektivitetsrenoveringar kommer att göras.

*För tydlighetens skull: primärenergi är energi som fås från naturen i oförädlad form, och dess källor är alltså till exempel stenkol och torv. När dessa omvandlas till användbar energi som fjärrvärme och el uppstår förluster. Om man lyckas förbättra energiproduktionsanläggningarnas verkningsgrad behöver också slutanvändarna (t.ex. bostadsbyggnader) mindre primärenergi än tidigare, eftersom en större del av energikällans energi kan tas till vara. Ett annat, åtminstone teoretiskt, alternativ för en medlemsstat är att förbättra distributionens verkningsgrad, alltså att minska energiförlusterna på vägen från produktionsanläggningen till bostadsbyggnaderna, men det är troligen alltför utmanande. Det tredje sättet att minska bostadsbyggnadernas genomsnittliga primärenergiförbrukning är att minska energiförbrukningen i själva bostadsbyggnaderna, både i nya och gamla hus.

Egnahemshus och andra små bostadsbyggnader (spekulation)

För ägare av egnahemshus och andra småhus är situationen troligen mest utmanande, om dessa byggnadstyper omfattas av kraven. En person eller en familj är en liten enhet ekonomiskt, och möjligheterna att hinna sätta sig in i kraven i en ny lagstiftning är i många fall sannolikt begränsade. Det stora antalet små bostadsbyggnader torde ändå tvinga lagstiftningen att föreskriva energieffektivitetsförbättringar för dessa byggnadstyper för att målen ska nås. Förmodligen skulle förbättringar krävas åtminstone i de byggnader som har sämst energiprestanda. I Finlands fall skulle alltså åtminstone småhus i energiklass G behöva förbättra sin energieffektivitet. För att lindra kraven skulle skyldigheten kunna kopplas till större renoveringar som ändå står för dörren. När ett ventilationsaggregat till exempel når slutet av sin livslängd skulle det behöva bytas till en betydligt mer energieffektiv modell. På grund av den korta övergångstiden (2026–2030) lönar det sig att vara beredd även på andra lagstiftningslösningar.

Man bör också beakta möjligheten att energieffektivitetsåtgärder skulle behöva vidtas i alla eller nästan alla bostadsbyggnader oberoende av energiklass, så att den totala investeringskostnad som behövs i Finland fördelas jämnare mellan hushållen.

I Finland har ARA (Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, Asumisen rahoitus- ja kehittämiskeskus; från 1.3.2025 Varke) tidigare stött energieffektivitetsrenoveringar av bostadsbyggnader ekonomiskt med energiunderstöd. Man kan tänka sig att något slags system med energiunderstöd kommer att skapas för att kompensera småhusägarnas investeringskostnader. Tidigare har det krävts en energiberäkning där beviljandet och beloppet av understödet har kopplats till E-talet (E-luku). Det har alltså behövts energiberäkningar före och efter den planerade energieffektivitetsförbättringen. Man kan anta att ett liknande förfarande väntar.

Bostadsaktiebolag – flervåningshus, radhus osv. (spekulation)

Bostadsaktiebolag (asunto-osakeyhtiö, taloyhtiö) har ofta bättre ekonomiska och tidsmässiga resurser att anpassa sig till ändringar i lagstiftningen än småhusägare. Även om flervåningshusen och radhusen är färre till antalet än egnahemshus och parhus, är deras absoluta energiförbrukning stor på grund av byggnadernas storlek. Av dessa skäl kunde man anta att kraven på energieffektivitetsförbättringar för flervåningshus och radhus blir minst lika stränga som för mindre byggnader. Bostadsaktiebolag i energiklasserna G och F gör klokt i att följa hur lagstiftningen framskrider. Energieffektivitetsförbättringar är inte heller uteslutna för byggnader i energiklasserna E/D.

Man bör också beakta möjligheten att energieffektivitetsåtgärder ska vidtas i alla eller nästan alla bostadsbyggnader oberoende av energiklass, så att den totala investeringskostnad som behövs i Finland fördelas jämnare mellan hushållen.

I Finland har ARA (Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet; från 1.3.2025 Varke) tidigare stött energieffektivitetsrenoveringar av bostadsbyggnader ekonomiskt med energiunderstöd. Man kan tänka sig att något slags system med energiunderstöd kommer att skapas för att kompensera bostadsaktiebolagens investeringskostnader. Tidigare har det krävts en energiberäkning där beviljandet och beloppet av understödet har kopplats till E-talet. Det har alltså behövts energiberäkningar före och efter den planerade energieffektivitetsförbättringen. Man kan anta att ett liknande förfarande väntar.

Hur förbereder man sig på förändringen? (spekulation)

Om ett energicertifikat (energiatodistus) har upprättats för din bostadsbyggnad, kontrollera byggnadens energiklass i det. Energiklasserna är A, B, C, D, E, F och G, där A är bäst och G sämst. För närvarande vet man inte om krav på energieffektivitetsförbättringar kommer att gälla bostadsbyggnader i alla energiklasser, men för byggnader i de sämsta energiklasserna kommer de troligen att gälla. Var och en som berörs av energiprestandadirektivet måste själv enligt eget omdöme bestämma hur man förbereder sig, eller om man låter bli.

Om man börjar förbereda sig i förväg genom att redan nu kartlägga byggnadens mest kostnadseffektiva energieffektivitetslösningar med en energieffektivitetsutredning, kan man undvika den rusning efter energikonsulttjänster som är att vänta när tidsfristerna närmar sig. Att upprätta energicertifikat är till exempel tillståndspliktigt arbete, och det finns endast ett litet antal upprättare av energicertifikat i Finland. Om efterfrågan på energikonsulttjänster överstiger utbudet stiger priserna sannolikt, och tjänsterna går inte nödvändigtvis ens att få. Om/när en eventuell energieffektivitetsrenovering blir aktuell är en energieffektivitetsutredning ett bra verktyg för att fundera på hur energieffektivitetskraven kan uppfyllas på ett så ekonomiskt lönsamt sätt som möjligt.

Att beställa en energieffektivitetsutredning i förväg innebär förstås risken att det inte alls kommer att krävas förbättringar av energieffektiviteten i den egna bostadsbyggnaden, och då har man, med tanke enbart på direktivet, beställt en onödig utredning. I verkligheten är energieffektivitetsutredningar populära bland bostadsaktiebolag redan nu, eftersom investeringar i energieffektivitet är ekonomiskt lönsamma projekt som direkt påverkar till exempel storleken på skötselvederlagen (hoitovastike). När ekonomiskt lönsamma energieffektivitetslösningar utreds visar det sig i många fall att det är ekonomiskt lönsamt för bostadsaktiebolaget att investera i till exempel ett system med bergvärme-, frånluftsvärme- eller luft-vattenvärmepump eller i solpaneler. Lönsamheten framhävs i nuläget, när energipriserna stiger.

Man kan också anta att tjänsterna hos entreprenörer som genomför energieffektivitetslösningar blir överbelastade på samma sätt som energikonsulternas. Ett bostadsaktiebolag som redan vet vilka energieffektivitetsåtgärder det ska genomföra undviker förmodligen (åtminstone till stor del) prisökningar även i energirenoveringarna, eftersom det är redo att beställa innan efterfrågan når sin topp. En prisökning på några procent eller tiotals procent i investeringskostnaderna för energieffektivitetslösningar förlänger återbetalningstiden avsevärt och innebär stora ekonomiska förluster jämfört med den tidigare situationen.